Addex-Kaliumklorid · Kaliumklorid B. Braun · Kaleorid
Kaliumbrist korrigeras lĂ„ngsamt dĂ€rför att det extracellulĂ€ra kaliumet bara Ă€r tvĂ„ procent av kroppens totala kaliumförrĂ„d â plasmavĂ€rdet sĂ€ger var man börjar, inte hur stort underskottet Ă€r. Hastigheten, inte dygnsdosen, Ă€r det som avgör sĂ€kerheten: perifert 10 mmol/h, i central ven upp till 20 mmol/h och som mest 40 mmol/h vid livshotande hypokalemi under kontinuerlig EKG-övervakning. Hypokalemi som inte vill stiga trots adekvat tillförsel beror nĂ€stan alltid pĂ„ samtidig hypomagnesemi, och dĂ„ mĂ„ste magnesium ges först.
Koncentrerad kaliumklorid fĂ„r aldrig ges som bolus eller outspĂ€tt â det ger asystoli inom sekunder och Ă€r en av de klassiska dödliga lĂ€kemedelsförvĂ€xlingarna. Koncentratet ska alltid blandas i infusionspĂ„se, vĂ€ndas och mĂ€rkas innan det kopplas, och fĂ€rdigblandade lösningar bör anvĂ€ndas nĂ€r sĂ„dana finns.
| Indikation | Regim | Kommentar |
|---|---|---|
| Lindrig hypokalemi (p-kalium 3,0â3,5 mmol/l) med fungerande tarm | peroralt 40â80 mmol per dygn fördelat pĂ„ 2â3 doser | perorala depottabletter Ă€r förstahandsval nĂ€r patienten kan svĂ€lja |
| MĂ„ttlig hypokalemi (p-kalium 2,5â3,0 mmol/l) | 40 mmol kaliumklorid i 1 000 ml natriumklorid 9 mg/ml iv över 4â6 timmar, upprepas efter kontroll | perifert högst 10 mmol/h och koncentration högst 40 mmol/l |
| SvĂ„r hypokalemi (p-kalium < 2,5 mmol/l) eller arytmi | 10â20 mmol/h i central ven, upp till 40 mmol/h vid livshotande hypokalemi | krĂ€ver CVK, kontinuerlig EKG-övervakning och kontroll varje till varannan timme |
| UnderskottsberĂ€kning | en sĂ€nkning av p-kalium med 0,3 mmol/l under 3,5 motsvarar grovt 100 mmol totalt underskott; p-kalium 2,5 innebĂ€r ofta 300â400 mmol | grov skattning â styr pĂ„ upprepade prover, inte pĂ„ formeln |
| Terapiresistent hypokalemi | magnesiumsulfat 20â40 mmol iv per dygn parallellt med kaliumtillförseln | utan magnesiumkorrigering fortsĂ€tter njuren att förlora kalium |
Vid eGFR under 30 ml/min halveras tillförseln och p-kalium kontrolleras minst var 4:e timme; vid oligo- eller anuri ska kalium i regel inte ges alls utan att orsaken Àr utredd. Kaliumsparande diuretika, ACE-hÀmmare, ARB och MRA ska sÀttas ut eller dosjusteras innan substitution pÄbörjas.
Ingen dosjustering. Vid levercirros med sekundÀr hyperaldosteronism och diuretikabehandling Àr kaliumförlusterna ofta stora och behovet större Àn berÀknat.
0,5â1 mmol/kg iv över 1â2 timmar, högst 0,5 mmol/kg/h och maximalt vuxendos. Koncentration perifert högst 40 mmol/l; högre koncentration krĂ€ver central infart och EKG-övervakning.
Undvik att jaga plasmavĂ€rdet med snabbare infusion nĂ€r kaliumet inte stiger â den vanligaste orsaken Ă€r obehandlad hypomagnesemi, och lösningen Ă€r magnesium, inte högre hastighet. Undvik ocksĂ„ iv-substitution nĂ€r patienten kan svĂ€lja: peroral tillförsel Ă€r lika effektiv, betydligt sĂ€krare och slipper bĂ„de venirritation och risken för överkorrigering.