🇾đŸ‡Ș Nasogastrisk sonde

InlÀggning, lÀgeskontroll och indikationer vid ileus och nutrition.

Innhold (8)

SjĂ€lva nedlĂ€ggningen Ă€r sĂ€llan det svĂ„ra — det Ă€r lĂ€geskontrollen som avgör om sonden Ă€r sĂ€ker. En felplacerad sond i luftvĂ€gen ger inga tillförlitliga symtom hos den som har nedsatt hostreflex, och den första sondmatningen blir dĂ„ en direktinstillation i lungan. Ingen sond fĂ„r anvĂ€ndas förrĂ€n lĂ€get Ă€r verifierat med en godkĂ€nd metod, och auskultation Ă€r inte en sĂ„dan metod.

Indikationer

  • Avlastning vid ileus, subileus eller ventrikelretention — den vanligaste indikationen pĂ„ kirurgavdelning.
  • Avlastning vid uttalade krĂ€kningar dĂ€r ventrikeln inte tömmer sig.
  • Peroperativt och postoperativt efter större bukkirurgi enligt lokal rutin.
  • Enteral nutrition och lĂ€kemedelstillförsel nĂ€r patienten inte kan svĂ€lja sĂ€kert, till exempel efter stroke.
  • Provtagning av ventrikelinnehĂ„ll och evakuering vid intoxikation (se separat text om ventrikelsköljning).

Sonden Ă€r dĂ€remot inte indicerad rutinmĂ€ssigt efter okomplicerad bukkirurgi — det förlĂ€nger tiden till Ă„terhĂ€mtad tarmfunktion utan att minska komplikationsrisken.

Kontraindikationer

Typ TillstÄnd
Absolut MisstĂ€nkt skallbasfraktur eller uttalad mellanansiktsfraktur — sonden kan passera via en fraktur i lamina cribrosa in i skallen
Absolut FrÀtskada i esofagus eller ventrikel efter intag av korrosivt Àmne
Absolut Koanalatresi eller ockluderad nÀsgÄng
Relativ Esofagusvaricer eller nyligen genomgÄngen esofagus-/ventrikelkirurgi
Relativ Uttalad koagulopati eller pÄgÄende nÀsblödning
Relativ Esofagusstriktur eller kÀnd divertikel
Relativ Nyligen genomgÄngen nÀs- eller svalgkirurgi

Tecken som ska vÀcka misstanke om skallbasfraktur: periorbitala hematom, retroaurikulÀrt hematom, hemotympanon, likvorrinorré eller likvorotorré. Vid sÄdan misstanke lÀggs sonden via munnen (orogastriskt), aldrig via nÀsan.

Förberedelser och utrustning

  • Sond i lĂ€mplig storlek. Grov sond (Ch 14–18) av polyvinylklorid för avlastning och evakuering; fin, mjuk sond (Ch 8–12) av polyuretan eller silikon för nutrition, eftersom den ger mindre slemhinneirritation vid lĂ€ngre tids bruk.
  • Vattenlösligt glidmedel, gĂ€rna med lokalanestetikum, och avsvĂ€llande nĂ€sspray vid trĂ„ng nĂ€sgĂ„ng.
  • Kateterspruta 50–60 mL, uppsamlingspĂ„se eller sug, klĂ€mma.
  • pH-indikatorpapper med skala som sĂ€rskiljer i det sura intervallet — vanligt lackmuspapper som bara visar surt/basiskt rĂ€cker inte.
  • Fixeringsförband för nĂ€san, rondskĂ„l, servetter, glas med vatten och sugrör om patienten Ă€r vaken och kan svĂ€lja.
  • Handskar, förklĂ€de, visir. Sug ska vara framme och fungera innan du börjar.

Informera patienten och kom överens om en handsignal för paus. Placera patienten halvsittande med hakan lĂ€tt mot bröstet — extenderad nacke riktar sonden mot larynx.

Genomförande

  1. Inspektera bÄda nÀsgÄngarna och vÀlj den mest framkomliga. FrÄga patienten om tidigare nÀsfraktur eller ensidig nÀstÀppa.
  2. MĂ€t nedlĂ€ggningsdjupet genom att lĂ€gga sonden frĂ„n nĂ€stippen till örsnibben och dĂ€rifrĂ„n till processus xiphoideus. Markera avstĂ„ndet pĂ„ sonden. Hos vuxna hamnar markeringen typiskt kring 50–60 cm.
  3. Smörj de yttersta 10–15 cm av sonden med glidmedel.
  4. För in sonden vinkelrĂ€tt mot ansiktet, parallellt med nĂ€sgolvet — alltsĂ„ rakt bakĂ„t, inte uppĂ„t mot nĂ€sryggen. MotstĂ„ndet vid bakre svalgvĂ€ggen efter cirka 10–15 cm Ă€r förvĂ€ntat.
  5. Be patienten att böja huvudet framÄt och svÀlja upprepat, gÀrna med klunkar vatten om svÀljningen Àr sÀker. Skjut fram sonden i takt med svÀljningarna.
  6. Avbryt omedelbart vid hosta, stridor, cyanos eller uttalad andnöd — dra tillbaka sonden till svalget och börja om. Att sonden kommer ut genom munnen betyder att den rullat upp sig i svalget; dra tillbaka och gör ett nytt försök.
  7. För fram sonden till den markerade nivÄn och fixera provisoriskt.
  8. Aspirera ventrikelinnehÄll och kontrollera lÀget (se nedan) innan sonden anvÀnds och innan den fixeras definitivt.
  9. Fixera mot nÀsvingen utan drag, sÄ att sonden inte trycker mot nÀsborrens kant. Dokumentera sondtyp, storlek, nÀsgÄng, nedlÀggningsdjup i cm vid nÀsöppningen och vilken metod lÀget kontrollerades med.
Halvsittande patient i profil dÀr sonden mÀts frÄn nÀstippen via örsnibben ned till processus xiphoideus
Figur 1. NedlĂ€ggningsdjupet mĂ€ts före insĂ€ttning: frĂ„n nĂ€stippen (punkt 1) bakĂ„t till örsnibben (punkt 2) och dĂ€rifrĂ„n ned över halsen och bröstbenet till processus xiphoideus (punkt 3). StrĂ€ckan markeras pĂ„ sonden och motsvarar hos vuxna oftast 50–60 cm. Patienten ligger halvsittande med hakan lĂ€tt mot bröstet.

LĂ€geskontroll

Förstahandsmetoden Àr pH-mÀtning av aspirat. Aspirera med kateterspruta och droppa aspiratet pÄ indikatorpapper.

  • Surt aspirat talar för ventrikellĂ€ge. GrĂ€nsvĂ€rdet skiljer sig mellan kĂ€llor och regioner: internationell praxis och flera svenska regionala rutiner accepterar pH ≀ 5,5, medan VĂ„rdhandboken anger pH ≀ 4. Följ den grĂ€ns din verksamhet har faststĂ€llt.
  • FĂ„r du inget aspirat: vĂ€nd patienten i vĂ€nster sidolĂ€ge, spola in 10–20 mL luft och vĂ€nta 15–20 minuter, eller skjut fram alternativt dra tillbaka sonden nĂ„gra centimeter och försök igen.
  • ProtonpumpshĂ€mmare, H2-blockerare och pĂ„gĂ„ende sondmatning höjer pH och kan ge falskt högt vĂ€rde trots korrekt lĂ€ge. Ett högt pH utesluter alltsĂ„ inte ventrikellĂ€ge — men det duger inte som bekrĂ€ftelse.

Röntgen krĂ€vs nĂ€r pH inte kan bedömas, nĂ€r patienten har sĂ€nkt medvetande, nedsatt svĂ€ljförmĂ„ga eller nedsatt hostreflex, nĂ€r sonden ska ligga i tunntarmen, och innan sonden anvĂ€nds för nutrition eller lĂ€kemedel om lĂ€get inte Ă€r otvetydigt bekrĂ€ftat med pH. Röntgen ska granskas och dokumenteras av lĂ€kare som uttalar sig specifikt om sondspetsens lĂ€ge — inte som en bifynd pĂ„ en bild tagen av annan orsak.

Auskultation över epigastriet efter luftinsufflation Ă€r inte en godkĂ€nd lĂ€geskontroll. Ljudet fortleds till epigastriet Ă€ven nĂ€r spetsen ligger i esofagus, i bronktrĂ€det eller i pleura, och metoden har upprepade gĂ„nger föregĂ„tt fatala felmatningar. Den förekommer fortfarande i Ă€ldre rutindokument och anvĂ€nds i praktiken pĂ„ mĂ„nga enheter — men den ska inte ensam ligga till grund för beslutet att anvĂ€nda sonden.

flowchart TD
  A[Sonden nedförd till markerad nivÄ] --> B{Aspirat erhÄlls?}
  B -- Nej --> C[VÀnster sidolÀge, 10-20 mL luft, vÀnta 15-20 min, justera djup]
  C --> B
  B -- Ja --> D{pH inom faststÀllt surt intervall?}
  D -- Ja --> E{SÀnkt medvetande, nedsatt svÀljning eller tunntarmslÀge?}
  E -- Nej --> F[Sonden fÄr anvÀndas. Dokumentera pH och djup i cm]
  E -- Ja --> G[Röntgenkontroll före anvÀndning]
  D -- Nej --> H{Behandling med PPI, H2-blockerare eller pagaende sondmatning?}
  H -- Ja --> G
  H -- Nej --> G
  G --> I{Sondspetsen under diafragma i ventrikeln?}
  I -- Ja --> F
  I -- Nej --> J[Dra tillbaka sonden och lagg om. Anvand aldrig sonden]

Komplikationer

  • FellĂ€ge i trakea eller bronk med efterföljande instillation av nutrition — den allvarligaste och potentiellt dödliga komplikationen.
  • Pneumothorax vid perforation med fin, styv sond med mandrĂ€ng.
  • Intrakraniell felplacering vid odiagnostiserad skallbasfraktur.
  • NĂ€sblödning, sinuit och trycknekros i nĂ€svingen vid felaktig fixering.
  • Esofagit, esofagusstriktur och slemhinneulceration vid lĂ„ngvarigt bruk.
  • Aspiration under nedlĂ€ggning eller sondmatning.
  • Elektrolytrubbning och hypokloremisk alkalos vid stora aspiratförluster som inte ersĂ€tts.
  • Sonden slingrar sig upp i svalget eller Ă„ker upp spontant, ofta hos orolig eller konfusorisk patient.

EftervÄrd och uppföljning

  • Kontrollera fixeringen och den yttre cm-markeringen minst en gĂ„ng per arbetspass. Ändrad markering betyder att lĂ€get mĂ„ste kontrolleras pĂ„ nytt.
  • Vid nutrition: kontrollera lĂ€get före varje ny matningsomgĂ„ng och efter varje episod av krĂ€kning, kraftig hosta eller sugning i svalget.
  • Spola sonden med vatten före och efter varje matning och lĂ€kemedelsdos för att undvika stopp. Krossa inte depottabletter.
  • MunvĂ„rd minst tvĂ„ gĂ„nger dagligen; patienten Ă€r ofta fastande och andas genom munnen.
  • Registrera aspiratmĂ€ngd och utseende i vĂ€tskebalansen vid avlastning. ErsĂ€tt större förluster enligt ordination.
  • Sonden avvecklas nĂ€r grundproblemet Ă€r löst. Vid ileus: nĂ€r aspiratmĂ€ngden minskat, patienten har tarmljud och gasavgĂ„ng, och krĂ€kningarna upphört. ÖvervĂ€g tidig avstĂ€ngning pĂ„ prov innan sonden dras.

Vanliga fallgropar

  • Att sĂ€tta nasal sond vid misstĂ€nkt skallbasfraktur. Leta efter periorbitala och retroaurikulĂ€ra hematom och likvorlĂ€ckage innan du börjar — vĂ€lj munnen vid minsta tvekan.
  • Auskultation som enda lĂ€geskontroll. Ett kurrljud över epigastriet bevisar ingenting.
  • Att rikta sonden uppĂ„t lĂ€ngs nĂ€sryggen i stĂ€llet för bakĂ„t lĂ€ngs nĂ€sgolvet — gör mycket ont och kommer ingenstans.
  • Extenderad nacke under nedlĂ€ggningen, vilket öppnar vĂ€gen mot larynx.
  • Att inte mĂ€ta djupet före insĂ€ttning och dĂ€rmed lĂ€gga spetsen i esofagus, med reflux och aspiration som följd.
  • Att tolka ett högt pH som fellĂ€ge utan att beakta PPI-behandling — och tvĂ€rtom, att tolka det som acceptabelt utan röntgen.
  • Att inte dokumentera cm-markeringen vid nĂ€söppningen. Utan utgĂ„ngsvĂ€rde gĂ„r det inte att upptĂ€cka att sonden glidit.
  • Att fortsĂ€tta trycka trots hosta eller sjunkande saturation. Dra tillbaka och börja om.

Forfattere

EBM AI
Evidensbaserad AI-agent

Oppdatert 22. august 2026