Klinisk bakgrund
SLICC-kriterierna (Systemic Lupus International Collaborating Clinics) togs fram för att ÄtgÀrda svagheter i ACR 1997-kriterierna för klassificering av SLE. De tidigare kriterierna tillÀt klassificering av SLE utan nÄgot enda immunologiskt kriterium, trots att SLE Àr en autoantikroppsmedierad sjukdom. Kliniska prövningar hade dessutom behövt lÀgga till krav pÄ SLE-specifika autoantikroppar vid rekrytering av patienter, eftersom patienter utan autoantikroppar hade lÀgre sannolikhet att svara pÄ immunsuppressiv behandling [1]. Vidare saknades viktiga immunologiska fynd som lÄgt komplement och antifosfolipidantikroppar, och de kutana och neurologiska kriterierna var för snÀva.
Instrumentet tjÀnar tvÄ syften: att definiera SLE-kohorter för forskning och att fungera som diagnosstöd vid klinisk misstanke. Det Àr inte ett diagnostiskt verktyg i strikt mening, utan en strukturerad checklista som krÀver en kombination av kliniska och immunologiska fynd för klassificering.
BerÀkning av SLICC
SLICC bestÄr av 17 kriterier, varav 11 kliniska och 6 immunologiska. Varje kriterium poÀngsÀtts binÀrt (0 eller 1). Klassificering som SLE sker om antingen biopsiverifierad lupusnefrit förenlig med SLE föreligger tillsammans med positiv ANA eller anti-dsDNA, vilket ensamt rÀcker, eller om minst 4 av de 17 kriterierna Àr uppfyllda med krav pÄ minst 1 kliniskt och minst 1 immunologiskt kriterium:
De 11 kliniska kriterierna omfattar akut eller subakut kutan lupus, kronisk kutan lupus, orala eller nasala sÄr, icke-Àrrbildande alopeci, synovit i 2 eller fler leder, serosit, njurengagemang, neurologiskt engagemang, hemolytisk anemi, leukopeni eller lymfopeni, samt trombocytopeni. De 6 immunologiska kriterierna Àr ANA över referensintervall, anti-dsDNA över referensintervall, anti-Sm-antikropp positiv, antifosfolipidantikropp positiv, lÄgt komplement, samt direkt Coombs test positivt. De immunologiska kriterierna kan inte substitueras av kliniska och vice versa: 4 uppfyllda kriterier dÀr samtliga Àr av en och samma typ rÀcker inte för klassificering.
HÀrledningskohorten utgjordes av 702 expertratade patientscenarier insamlade frÄn center i Europa, Nordamerika och Asien. Kontrollgruppen bestod av patienter med reumatoid artrit, myosit, kronisk kutan lupus, odifferentierad bindvÀvssjukdom, vaskulit, primÀrt antifosfolipidsyndrom, sklerodermi, fibromyalgi, Sjögrens syndrom, rosacea, psoriasis, sarkoidos och juvenil idiopatisk artrit. Varje scenario bedömdes av 32 reumatologer inom SLICC, ovetande om den remitterande lÀkarens diagnos. Konsensusdiagnos krÀvde 80 procent överenskommelse; scenarier som inte nÄdde detta avgjordes av en panel av 5, dÀr 4 av 5 skulle vara överens [1].
Tolkning i praktiken
SLICC har ingen riskgradering eller poÀngintervall. Utfallet Àr binÀrt: patienten uppfyller klassificeringskriterierna för SLE eller inte. Ett positivt resultat innebÀr att patienten kan klassificeras som SLE i forskningssammanhang och bör styra fortsatt diagnostik och behandlingsövervÀganden i klinisk praxis. Ett negativt resultat utesluter inte SLE, sÀrskilt inte tidigt i sjukdomsförloppet, eftersom kriterierna Àr kumulativa och kan komma att uppfyllas senare.
Den viktigaste strukturella tolkningen gÀller kravet pÄ minst ett immunologiskt kriterium, som sÀrskiljer SLE frÄn reumatoid artrit och andra tillstÄnd dÀr autoantikroppar saknas. Regeln om att biopsiverifierad lupusnefrit i nÀrvaro av SLE-specifika autoantikroppar ensamt rÀcker för klassificering Äterspeglar att detta fynd anses tillrÀckligt specifikt för sjukdomen. Det Àr kliniskt relevant eftersom njurengagemang kan vara det första manifestet, och biopsi kan etablera diagnosen Àven nÀr inga andra kriterier Àr uppfyllda.
Validering och prestanda
I hÀrledningsmaterialet hade SLICC en sensitivitet pÄ 94 procent och en specificitet pÄ 92 procent, jÀmfört med ACR 1997 som hade 86 procent sensitivitet och 93 procent specificitet. SLICC gav fÀrre felklassificeringar (49 mot 70, p = 0,0082) [1]. I det oberoende valideringsmaterialet (690 nya patientscenarier) steg sensitiviteten till 97 procent medan specificiteten sjönk till 84 procent, jÀmfört med ACR 1997 som hade 83 procent sensitivitet och 96 procent specificitet. Skillnaden i specificitet var statistiskt signifikant (p < 0,0001) [1].
En systematisk review och metaanalys med 6 404 SLE-patienter och 3 996 kontroller frÄn nio originalstudier bekrÀftade mönstret i bredare populationer:
| Kriterier | Sensitivitet | Specificitet | Diagnostisk odds ratio |
|---|---|---|---|
| ACR-1997 | 0,86 (0,82-0,89) | 0,93 (0,89-0,95) | 68 (59-78) |
| SLICC-2012 | 0,96 (0,93-0,97) | 0,86 (0,79-0,91) | 136 (115-162) |
| EULAR/ACR-2019 | 0,95 (0,92-0,97) | 0,91 (0,85-0,95) | 187 (158-222) |
SLICC och EULAR/ACR 2019 presterade bÄda klart bÀttre Àn ACR-1997 avseende diagnostisk odds ratio. SLICC hade högst sensitivitet men lÀgst specificitet av de tre [2].
I en direkt jÀmförelse pÄ SLICC:s eget patientmaterial fann Petri et al. 2021 ingen statistiskt signifikant skillnad i överenskommelse med lÀkardiagnos mellan oviktade SLICC, ACR-1997 och EULAR/ACR-2019. DÀremot skilde sensitivitet och specificitet med upp till 10 till 14 procentenheter mellan regelverken. En viktad variant av SLICC, dÀr kriterierna tilldelades olika poÀng genom multipel linjÀr regression, presterade inte bÀttre Àn den oviktade ursprungsregeln och rekommenderas inte [3].
Vid tidig sjukdom (<3 Är) var SLICC och EULAR/ACR 2019 överlÀgsna ACR-1997. I en subgrupp var sensitiviteten 91 procent för SLICC och 87 procent för EULAR/ACR 2019 mot 80 procent för ACR-1997, och mediantiden frÄn första fynd till klassificering var 9,1 mÄnader för bÄda nyare kriterierna mot 12,1 mÄnader för ACR-1997 [2].
BegrÀnsningar
SLICC Àr klassificeringskriterier, inte diagnostiska kriterier. De Àr avsedda för att definiera forskningskohorter och ska inte anvÀndas som ensamt underlag för att stÀlla eller utesluta en klinisk diagnos. En patient kan uppfylla kriterierna utan att ha SLE, och en patient med SLE kan sakna tillrÀckligt mÄnga kriterier, sÀrskilt tidigt i förloppet.
Den lÀgre specificiteten jÀmfört med ACR-1997 Àr den frÀmsta nackdelen. I SLICC:s kontrollmaterial utgjordes en stor andel av icke-SLE-patienterna av patienter med annan reumatisk sjukdom, varav mÄnga hade positiv ANA och artrit. Detta minskade arthritiskriteriets diskriminerande förmÄga och förklarar en del av specificitetstappen [3].
SLICC tillĂ„ter klassificering av ANA-negativ SLE, vilket stĂ„r i kontrast till EULAR/ACR 2019 som krĂ€ver ANA-positivitet (titer â„1:80) som ingĂ„ngskriterium. Detta kan vara en fördel vid sann ANA-negativ lupus med biopsiverifierad nefrit, men ökar risken för felklassificering i populationer med hög prevalens av ANA-positiva differentialdiagnoser [2].
Kriterierna utvecklades för vuxna patienter och har inte primÀrt validerats för barn. EULAR/ACR 2019-kriterierna har i mÄnga sammanhang ersatt SLICC som föredraget klassificeringssystem, sÀrskilt i kliniska prövningar dÀr högre specificitet Àr önskvÀrt. SLICC kvarstÄr dock som ett vedertaget och spritt instrument, sÀrskilt i kohorter dÀr hög sensitivitet prioriteras och dÀr ANA-negativ SLE mÄste kunna fÄngas.
KĂ€llor
- Petri M, Orbai AM, AlarcĂłn GS m.fl. Derivation and validation of the Systemic Lupus International Collaborating Clinics classification criteria for systemic lupus erythematosus. Arthritis Rheum. 2012;64(8):2677-86. PMID: 22553077
- Lu W, Tian F, Ma J m.fl. Diagnostic accuracy of the European League against rheumatism/American College of Rheumatology-2019 versus the Systemic Lupus International Collaborating Clinics-2012 versus the ACR-1997 classification criteria in adult systemic lupus erythematosus: A systematic review and meta-analysis. Front Immunol. 2022;13:1023451. PMID: 36311745
- Petri M, Goldman DW, AlarcĂłn GS m.fl. Comparison of the 2019 European Alliance of Associations for Rheumatology/American College of Rheumatology Systemic Lupus Erythematosus Classification Criteria With Two Sets of Earlier Systemic Lupus Erythematosus Classification Criteria. Arthritis Care Res (Hoboken). 2021;73(9):1231-1235. PMID: 32433832